”Låt stå” gäller inte för LSS

”Låt stå” gäller inte för LSS
FUB

Det finns få reformer som så radikalt kan förändra människors livsvillkor som just rätten till assistans och andra LSS-insatser. Det får inte bli en ny osäker tillvaro för alla som är beroende av dessa insatser.

När jag gick i skolan, skrev vi Låt stå! för viktiga saker som inte fick suddas ut på svarta tavlan. Det är nog många som önskat att Låt stå! ska gälla även för LSS – åtminstone den grundtanke som fanns när LSS kom till, som också skedde i politisk enighet. LSS-utredningen har nu presenterat sig, med en rad olika förändringar. Funktionsrörelsens oro och farhågor har blivit verklighet. De tycker att utredningen innehåller så många försämringar att den hör hemma i en papperskorg.

Det är ingen underdrift att säga att utredningen kring LSS har kantats med oro, ilska och politiska utspel. Även om direktiven har förändrats under utredningens gång, så finns ändå en känsla att den främst handlar om att dra ned på kostnaderna och få mer kontroll över olika insatser. 

LSS – en tydligare rättighetslag

I jämförelse med Socialtjänstlagen har alltid LSS framstått som en tydligare rättighetslag med en bättre värdegrund i och med att lagen slår fast att insatserna ska bidra till goda levnadsvillkor istället för skäliga levnadsvillkor. Lagen var tänkt som en pluslag till Socialtjänstlagen för att täcka upp de behov som inte gick att tillmötesgå genom socialtjänstlagen.

Detta borde verkligen medföra en lättare tillämpning! Men så blev det inte. Idag vet vi att flera individuella beslut resulterat i långtgående rättsprocesser; domar som har påverkat synen och tillämpningen av LSS, på ett sätt vi inte kunde föreställa oss. En obehaglig diskussion kring vad som ingår i grundläggande behov har grumlat hela synen på LSS. Kostnaderna för personlig assistans har stadigt ökat sedan 1994. Detta är troligtvis den primära grunden för översynen av LSS. Men de ökade kostnaderna inom LSS handlar inte om att kostnaderna har fuskats bort, utan om ökade behov och fler som tillhör personkretsen. Syftet är ju att utjämna skillnader i levnadsvillkoren för samhällets medborgare.

Kommunerna och staten är huvudmän för personlig assistans och ett delat huvudmannaskap medför alltid komplikationer. Utredningen föreslår att staten, det vill säga Försäkringskassan, nu får hela ansvaret för personlig assistans. Detta förslag har fått minst kritik. Många ser att det kan underlätta enhetliga bedömningar och ge mindre administration. Ansökningar behöver inte utredas två gånger utan medför ett mer jämlikt nationellt stöd som också för den enskilde innebär att det blir lättare att flytta mellan kommunerna. Betalningsansvaret kommer dock även fortsättningsvis vara delat. Kommunerna kommer att tvingas betala för en annan huvudmans bedömning. Kommunerna och deras handläggare känns också mer nära medborgarna om vad staten gör.

Viktiga grupper undantas från rätten till assistans

Det nya förslaget innebär att viktiga grupper kommer att undantas från rätten till personlig assistans, som barn under 16 år och personer med psykiska funktionsnedsättningar. Dessa grupper kommer istället få möjlighet att ansöka om kommunala insatser. Kommunerna kommer att få ett utökat ansvar genom att det införs nya insatser enligt LSS. Utredaren anser att kommunerna har en bättre kvalitetsuppföljning och mer möjligheter till samverkan med övriga kommunala resurser.

När det gäller insatser för barn under 16 år så blir kommunen beställare och inte barnet och familjen. Det som måste styra bedömningen i de fallen är att det i kontakt med barn och deras familjer är särskilt viktigt med rätt person som kan läsa av barn med till exempel försämrad kommunikationsförmåga och autism. Barn kan inte göra egna val och är därför mycket sårbara.

Det finns få reformer som så radikalt kan förändra människors livsvillkor som just rätten till assistans och andra LSS-insatser. Det är inte rimligt att människor ska behöva känna oro och förtvivlan över lagförändringar. En utsatt livssituation ska få samhällets stöd till ett självständigt liv.

Det är helt tydligt att inte ens politikerna är nöjda med utvecklingen av personlig assistans och inte heller utredningen. I den politiska överenskommelsen mellan S, C, V, L och Mp vill man tillsätta en ny assistansutredning, och många delar ska återställas som under årens lopp undergrävt hela lagstiftningen.

Måste få stöd

Det får inte bli en ny osäker tillvaro för alla som är beroende av LSS och assistans. Politiska beslut får ju direkta återkopplingar i människors vardag. LSS ursprungliga bärande principer måste kvarstå. Metoder för att göra professionella utredningar och bedömningar finns men behöver utvecklas. Rättigheter ska definieras lika i alla kommuner, lokala riktlinjer får inte äventyra rättssäkerheten. Familjer med barn med behov av LSS-insatser måste få det stöd som gör att familjelivet fungerar.

Rätten till LSS och personlig assistans utgår alltid från en bedömning och ett beslut. Därför måste handläggarna kunna göra professionella bedömningar som grundar sig på individuella behov, där evidens och forskning och den enskildes önskemål är styrande. För det behövs en lagstiftning som garanterar rättigheter och som har som mål att säkerställa självbestämmande, tillgänglighet, inflytande och delaktighet. Ord som måste definieras i en praktisk verklighet. Låt stå!

 

Fangad-i-fattidom - 640x80-pixlar
Tags:

Share This Post

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.