Lööf, LSS och bondfångeriet

Lööf, LSS och bondfångeriet
FUB

Annie Lööf försöker framstå som de svagas vän. Men hennes löften är ihåliga, speciellt om man betänker vilka hon vill  samarbeta med.

Det är valtider, vilket alltid innebär ett viss mått av försök till bondfångeri. Och vilka skulle vara bättre på bondfångeri än Centerpartiet?

Under rubriken ”Barn som inte kan andas själva måste få rätt till assistans” försöker Centern på sin hemsida antyda att regeringen är motståndare till att funktionsnedsatta barn med andningsproblem får hjälp att andas. Det är givetvis nonsens.

Vad som är sant är att domar i Högsta förvaltningsrätten inte bedömde andningshjälp och sondmatning som grundläggande behov. Den domen är nu ändrad när det gäller sondmatning. Utan att göra sig skyldig till ministerstyre kunde inte regeringen påverka Försäkringskassans bedömningar och tolkningar av lagar.

Regeringen kan anklagas för två saker: en viss senfärdighet och en formulering i Försäkringskassans regleringsbrev för 2016 att man skulle stävja kostnadsutvecklingen för assistansersättningen.

Det var fel sak att skriva i det sammanhanget. Försäkringskassan kan ju i princip bara minska kostnaderna genom att avslå ansökningar. Förmodligen är det spariver kombinerat med de egendomliga domarna om grundläggande behov som lett till rätt många upprörande beslut.

Men det märkliga är att trots att antalet som får assistans sedan 2014 minskat från 16 000 till 14 500 personer, har det totala antalet beviljade timmar ökat. Färre personer får alltså fler timmar av assistans.

Det är här bondfångeriet kommer in när Annie Lööf låtsas som att det inte finns ett problem med assistansersättningen. För antingen måste hon i regeringsställning acceptera en fortsatt galopperande kostnadsutveckling, eller också kommer man att göra något.

De som Centern vill göra saker med är Moderaterna och de har föreslagit ett bidragstak. Det är deras paradnummer i årets valrörelse. Det kan bli en svår chock för många behövande om det taket också omfattar assistansen. Kan vi utesluta det? Är det någon som tror att en högerregering skulle sitta med armarna i kors när de offentliga utgifterna stiger och pengarna till skattesänkningarna ska fram?

Kostnaderna för Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har galopperat iväg. Som lagen är gjord, inbjuder den dessutom till fifflande, men beräkningarna som finns av det är osäkra. Allt mellan sju och 18 procent av pengarna till personlig assistans beräknas försvinna genom fiffel eller att utnyttjandet överdrivits.

Ett annat problem är att lagen vällovligt nog stipulerar att ”målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.” Det innebär att den som beviljats  assistans för sina grundläggande behov har också rätt till personlig assistans för alla andra personliga behov.

Men det finns inget tak för hur många timmar en person med assistansersättning kan få för ”andra personliga behov”. Förmodligen är det där kostnaderna drar iväg. Det gör det faktum att domarna handlat om de grundläggande behoven ännu mer upprörande.

LSS har gett frihet och möjligheter till svårt sjuka och funktionshindrade. Det är en reform värd att försvara och utveckla. Men när lagen sjösattes var kostnaden i dagens penningvärde cirka 4,4 miljarder. Nu kostar den staten lite mindre än 30 miljarder per år. Det är ungefär lika mycket som barnbidragen till alla svenska barnfamiljer.

Behövs ett tak för antalet timmar man kan få ut, ska man skärpa kontrollen eller ska man ändra reglerna kring vem som kan anlitas inom assistansen? Eller finns det andra lösningar som bör diskuteras? För risken är att om utgifterna fortsätter växa, förlorar systemet legitimitet och skapar grogrund för riktigt dåliga lösningar. Därför behöver problemet lösas innan nästa lågkonjunktur så vi slipper hafsverk.

Men Centerpartiet nöjer sig med bondfångeri. Man vill se ”en lagändring som slår fast att exempelvis andning och sondmatning är grundläggande behov”, en lag som när det gäller sondmatning alltså redan är ändrad. Man vill också anslå den i sammanhanget inte särskilt imponerande summan 700 miljoner årligen.

Sett till fakta och hur problemet egentligen ser ut, är det rätt ynkligt av Lööf och Centern. Låt oss minnas att detta är partiet som drastiskt vill sänka skatterna och samtidigt just nu delar ut pengar åt alla som vill ha, från krisande bönder och poliser till pensionärer och hästföretagare.

Barn-, äldre och jämställdhetsminister Lena Hallengren har lyft bort besparingskraven i direktiven till den sittande utredningen om LSS. Hon har varit tydlig med att hon vill hitta en välfungerande lagstiftning som ska vara långsiktigt ekonomisk hållbar. Hallengren vill hitta en formel som ska fungera både för individ och samhälle

Det gör Annie Lööfs försök till bondfångeri extra frånstötande
källa: ostrasmaland.se

 

Fangad-i-fattidom - 640x80-pixlar
Tags:

Share This Post

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.