Meja, 9, har adhd – sattes i avskilt rum

Meja, 9, har adhd – sattes i avskilt rum
FUB

Föräldrarnas larm: Skolan övergav Meja, 9

Hon behövde extrainsatser och stöd från specialutbildad personal.

Men i stället sattes Meja Ottosson, 9, i ett avskilt rum – utan att få några uppgifter att utföra.

Genom ett fönster kunde hon se klasskamraterna som hon inte klarade av att vara tillsammans med.

– Hon har gråtit sig till sömns många kvällar, säger pappa Thomas.

Sommarlugnet har lagt sig på Sundby skola på Ekerö, väster om Stockholm. Bara några enstaka barn springer stojande omkring på gårdsplanen.

Runtomkring skolan breder sädesfält och skogsområden ut sig. Det är idylliskt. Men för Meja Ottosson, 9, har åren hon tillbringat här varit en mardröm.

– Vi har haft problem från dag ett, säger Mejas mamma Kajsa.

– Innan hon skulle börja i förskoleklass så ordnade vi ett möte med rektorn och elevhälsan. Då förklarade vi vad Meja har för speciella behov och vad hon behöver för stöd. Men hon har aldrig fått rätt hjälp.

”Har varit jättejobbigt”

Meja har adhd, vilket gör att hon kan ha svårt att koncentrera sig och hantera sociala samspel. Hon behöver ha gott om tid att förbereda sig inför aktiviteter. Om något inte blir som det var tänkt kan hon få våldsamma vredesutbrott.

För att ett barn med Mejas problematik ska få en fungerande skolgång krävs en genomtänkt plan och välutbildad personal som får de resurser som behövs. Enligt föräldrarna Kajsa och Thomas har Sundby skola inte levererat något av detta.

– Vi har varit på hur många möten som helst för att få till en förändring. Det har blivit många fina ord på papper, men i slutändan har det inte blivit någonting av det som de sagt att de skulle göra, säger Thomas.

– Det har varit jättejobbigt. Meja har gråtit sig till sömns många kvällar.

Fick sitta i ett rum – som inte städades

När Meja blivit arg eller upprörd i skolan har personalen ofta reagerat konfrontativt och gett henne skulden, uppger Kajsa och Thomas. Detta har gjort att de uppkomna problemen förvärrats.

– Hon har rymt från skolan massor av gånger för att hon inte orkat vara kvar. Ibland har hon gått över en kilometer från skolområdet, säger Thomas.

I höstas inrättade skolan ett eget rum för Meja, alldeles intill undervisningssalen. Tanken var att det skulle vara ett ställe dit hon kunde dra sig undan tillsammans med den resursperson hon tilldelats. Men det blev ett tillhåll där en alltmer isolerad Meja hänvisades till att följa klasskamraterna genom en fönsterruta.

– Jag var på besök där en gång när jag skulle hämta henne, och det såg ut som en soptipp. Det var skräp överallt och Meja hade klottrat på väggarna, säger Kajsa.

– Då hjälptes jag och Meja åt att städa upp. Det var tydligt att skolan inte hade någon kontroll på situationen.

Situationen blev ohållbar

I december blev situationen ohållbar. Meja var då knappt i klassrummet alls. I stället tillbringade hon massor av tid uppflugen på ett torkskåp. I samråd med föräldrarna beslutade skolan att Meja och hennes resursperson skulle hålla till i ett hus som ligger en bit bort från huvudbyggnaden.

– Tanken var att hon skulle få lugn och ro där ett tag, för att sedan kunna vara med sin vanliga klass igen, säger Thomas.

Men det hände aldrig.

– Hon blev lämnad helt ensam där tillsammans med sin resurs, som inte har någon pedagogisk utbildning. Hon blev helt exkluderad från klasskamraterna och all verksamhet i skolan, säger Kajsa.

Meja beskriver tillvaron i det avskilda huset så här:

– Jag kollade på datorn och på Ipaden. Jag kollade mest på Netflix och Youtube, och så spelade jag spel.

– Det var tråkigt att vara ensam.

Det gick så långt att Kajsa, som arbetat på skolor och nu studerar till lärare, själv började göra skoluppgifter till sin dotter.

– Hon fick ju inget att göra, så jag satte ihop uppgifter i svenska, matte och andra ämnen. Så ska det inte behöva bli.

”Finns en enorm okunskap”

Kajsa är noga med att poängtera att hon inte tror att problemen beror på illvilja, eller att de är unika för Sundby skola.

– Det finns en enorm okunskap i hur barn med neuropsykiatriska funktionshinder ska bemötas. Skolan måste visa empati och förståelse, och personalen måste arbeta för att bygga relationer som grundas på tillit och respekt.

– Det här är någonting som borde få betydligt större utrymme i lärarutbildningen, men utvecklingen går i motsatt riktning. Det är jättedåligt.

Thomas och Kajsa har anmält skolan till Skolinspektionen. I maj kom ett föreläggande där myndigheten kräver att skolan upprättar ett nytt åtgärdsprogram där det framgår hur Mejas behov ska tillgodoses. Skolinspektionen riktade även kritik mot verksamheten på skolan efter ett tillsynsbesök i mars.

Rektorn vill inte uttala sig

Rektor Sebastian Rittger vill inte uttala sig om Mejas fall.

– Jag hänvisar till förvaltningschefen Johannes Pålsson som får svara på frågor, eftersom ärendet ligger hos honom, säger han.

Johannes Pålsson vill inte låta sig intervjuas av Aftonbladet. I ett mejl kommenterar han situationen så här:

”Vi har haft en del svårigheter med Sundby skola främst avseende ledning och styrning. Detta har inneburit att en del viktiga områden som exempelvis systematik avseende särskilts stöd inte har levt upp till skollagens krav.”

”Samtidigt har vi många mycket bra pedagoger och medarbetare på skolan och sedan mars månad har vi en helt ny ledning på plats. Den nya rektorn har i uppdrag att så snabbt som möjligt och med stöd av förvaltningen rätta till de brister som skolinspektionen i sitt beslut identifierat.”

Men familjen Ottosson tänker inte vänta in förändringsarbetet. Till hösten kommer Meja att börja i en annan skola.

– Vi tror inte att det kan bli så bra som vi vill att det ska vara här, men förhoppningsvis kommer det ändå bli bättre än det har varit, säger Thomas.
Källa: aftonbladet.se

Fangad-i-fattidom - 640x80-pixlar
Tags:

Share This Post

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.