onsdag, 21 november 2018

Ökat kommunalt ansvar hotar rättssäkerheten

Ökat kommunalt ansvar hotar rättssäkerheten
FUB

Den nya LSS-utredningen ska snart presenteras och många är oroliga. Debattören konstaterar att kommunernas växande ansvar för lagen hotar rättssäkerheten.

Den 15 december ska den pågående LSS-utredningen presenteras. Utredningen kan mycket väl komma att föreslå odelat kommunalt huvudmannaskap och utredaren Gunilla Malmborg har i en debattartikel förespråkat större kommunalt ansvar för insatser.

Utredningen har i sina direktiv att se över frågan om huvudmannaskap och dagens system med dubbelt huvudmannaskap mellan stat (genom Försäkringskassan) och kommun har definitivt brister. Om något skulle ett helt förstatligande av assistansersättningen kunna vara ett bättre alternativ.

Den bilden delas dock inte av staten, som under de senaste åren bedrivit ett alltmer intensivt arbete för att förflytta kostnaderna för personlig assistans från stat till kommun, helt enkelt genom att med påstått stöd i vägledande

HFD-domar stramar åt rätten till statlig assistansersättning till en nivå där 9 av 10 ansökningar avslås.

Konsekvensen blir att kommunerna får ta ansvaret och hos Försäkringskassan kan ett antal karriärister stolt visa uppdragsgivaren (regeringen) att man, helt enligt önskemål, lyckats bryta kostnadsutvecklingen för den dyra LSS-reformen.

Spelar det då någon roll huruvida det är stat eller kommun som är huvudman? För rättssäkerheten är frågan helt avgörande.

Försäkringskassan, som trots allt är en enda, om än väldigt stor, organisation har under åren haft stora problem med att upprätthålla en konsekvent linje i hur man gör sina behovsbedömningar. Ett behov som i Piteå kunde berättiga till 120 timmar assistans per vecka kunde i Ystad bedömas till 80 timmar.

Hur många assistanstimmar du berättigades till var alltså avhängigt på var i landet du bodde. Ett hasardspel med människors tillvaro som alla var överens om att vi inte kunde ha och Försäkringskassan har vidtagit omfattande åtgärder för att i mesta möjliga mån likrikta sina bedömningar.

Om detta var ett problem inom en myndighet, hur stor problematik skulle det inte bli när 290 olika kommuner ska göra sina individuella bedömningar?

Vidare är LSS en rättighetslag. Det innebär i korthet att personen som bedöms omfattas ska få sina behov tillgodosedda enligt lagen och att insatsen inte får dimensioneras efter budgetanslag.

För kommunerna är detta ett jättebekymmer som i slutändan kommer, tro inget annat, att få konsekvenser för den assistansbehövande. I Boxholms kommun exempelvis ökade kostnaderna för personlig assistans med 3 000 procent på två år, som en konsekvens av Försäkringskassans hårdare bedömningar.

Kommunerna har förstås en budget att få ihop och vem tror att det faktumet inte kommer att inverka negativt på behovsbedömningarna?

En granskning 2015 av kommunerna i Halland och Västra Götaland visade att 22 av 31 kommuner gjort en snävare bedömning än Försäkringskassan i fall där det gjorts parallella utredningar, en tendens som rimligen kommer öka i takt med att kommunernas budgetramar tänjs.

Ett eventuellt förslag om helt kommunalt huvudmannaskap för personlig assistans vore ingenting annat än en tydlig signal om vad som är prioriterat i funktionsnedsättningspolitiken.

Den som går fram med ett sådant förslag visar klart och tydligt att kostnadsfrågan är viktigare än rätten för funktionsnedsatta att leva som andra. Att rättssäkerhet och likvärdiga behovsbedömningar oaktat var i landet du bor är värt att offra i besparingssyfte och att den FN-konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerade 2008 inte är annat än en papperstiger som man helt saknar ambition att följa.

FOTO: Daniel Lindkvist VD Lystra personlig assistans

Fangad-i-fattidom - 640x80-pixlar
Tags:

Share This Post

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: