Slakten av assistansen riskerar fortsätta

Slakten av assistansen riskerar fortsätta
FUB

Snart sagt hela funktionshindersrörelsen är oroad. Varför är inte särskilt svårt att förstå när man läser inlägget undertecknat bland annat FUB på Svenska Dagbladets debattsida om den utredning av assistansen och LSS som ska presenteras i december.

Att döma av vilka förslag regeringens utredning av assistansen enligt organisationen föreslår blir det nämligen inte särskilt mycket kvar av assistansen i Sverige om regeringens utredare får bestämma.

De föreslagna förändringarna är enligt organisationerna bland annat att en schablon införs för alla med assistansersättning på 15 timmar per vecka utöver tiden för assistans för grundläggande behov, som att äta, andas och gå på toaletten. En schablon på 15 timmar som om den genomförs riskerar innebära att människor med svåra funktionshinder och därmed omfattande assistansbehov inte längre kommer kunna välja sin boendeform utan tvingas flytta in i särskilt boende.

Att införa en schablon för assistansersättningen på 15 timmar för människor med individuella behov, som därmed också borde bedömas just individuellt är obegripligt. Somliga behöver hjälp 24 timmar per dygn, andra några timmar i veckan.

Enligt debattinlägget nöjer sig inte regeringens utredare med detta. Rätten till assistans för barn under 16 år föreslås tas bort helt. Istället skall en ny insats kallad ”personligt stöd till barn” införas anser utredaren.

Dessutom ska bara praktiska hjälpbehov ge rätt till assistans, inte behov på grund av psykiska funktionsnedsättningar.

Sammantaget skulle förändringarna spara en halv miljard för staten. För de berörda handlar det däremot om förslag som skulle slå sönder tillvaron. Att det hela bland annat handlar om att skyffla över ännu större del av kostnaden på kommunerna, är tämligen uppenbart.

Den Socialdemokratiska regeringen förstod aldrig sprängkraften i assistansfrågan. Istället såg man en enkel väg till besparingar genom att skära i stödet till människor som inte klarar sig utan samhällets hjälp. Det är tyvärr uppenbart.

Under våren ändrade man efter år av krav och kritik från funktionshindersrörelsen och många andra till sist direktivet för assistansutredningen och tog bort det uttryckliga kravet på en minskning av antalet assistanstimmar.

Men det var inte förrän frågan blev en valfråga regeringen bara dagar före valet backade och gjorde ett utspel på området och förkunnade att alla som behöver assistans ska kunna få assistans.

Socialdemokraterna har själv bäddat för svekdebatten om assistansen. Stefan Löfven har talat om att samhället ska vara som starkast när vi är som svagast och om att valet skulle bli en folkomröstning om välfärden. Samtidigt har den socialdemokratiska regeringen genom sitt förhållningssätt till assistansen visat att de orden inte varit mer än just ord.

Ett samhälle som är som starkast när vi är som svagast ger den som inte klarar av att gå på toaletten hjälp att gå på toaletten och delta i samhället som en aktiv medborgare. Det är inte längre en självklarhet, och eftersom det inte är det borde LSS-lagstiftningen ses över för att garantera det Socialdemokraterna lovat väljarna; att den som behöver assistans ska kunna få det.

Svårare än så är det faktiskt inte.

I alla fall inte om Socialdemokraterna inte ljög för väljarna.

Fangad-i-fattidom - 640x80-pixlar
Tags:

Share This Post

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.