”Utan rullstolstaxi får jag ställa in mitt liv”

”Utan rullstolstaxi får jag ställa in mitt liv”
FUB

Hillevi Larsson, 27, lever ett otroligt aktivt liv – tack vare sina personliga assistenter och alla de resor hon gör med rullstolstaxi. Hon uppskattar att det blir nästan tusen resor om året.

– Det finns en anledning till att jag åker rullstolstaxi. Utan mina resor skulle mitt liv inte längre vara ett fullgott liv, säger hon.

Hillevi Larsson har vuxit upp med den reform som gav många rätt till personlig assistans – och det har gett henne ett självständigt liv, ett liv som vilken människa som helst.

Hon bor i en egen lägenhet i Skarpnäck och har personlig assistans dygnet runt. Hon behöver hjälp med allt; att kommunicera, klä på sig, äta, dricka och med sin egenvård. Hon kan också drabbas av epileptiska anfall när som helst. 

På vardagarna jobbar hon i ett projekt som Allmänna arvsfonden driver, men då det inte räknas som ett vanligt arbete eller en dagverksamhet får inte resorna dit räknas som arbetsresor, så det blir rullstolstaxi enligt det biståndsbeslut hon alltid haft; nämligen rätt till ett obegränsat antal resor.

Hillevi Larsson säger att beslutet om att införa ett tak för antalet resor med rullstolstaxi kommer att tvinga henne att stanna hemma i stället för att vara delaktig i samhället.
Hillevi Larsson säger att beslutet om att införa ett tak för antalet resor med rullstolstaxi kommer att tvinga henne att stanna hemma i stället för att vara delaktig i samhället. Foto: Lisa Mattisson

Förutom jobbet i projektet ”Vi vill bidra” – som går ut på att hitta nya former för delaktighet i arbetslivet för personer med funktionsvariationer – är hon vice ordförande i föreningen JAG:s Stockholmsavdelning. Föreningen JAG, Jämlikhet Assistans Gemenskap, är en ideell intresseorganisation för assistentanvändare. I den rollen bedriver Hillevi Larsson ett omfattade opinions- och påverkansarbete.

Jag vill visa upp den svenska modellen, den som gör det möjligt för mig att leva ett sådant rikt liv. Så händer det här.

– Jag har varit på barrikaderna många gånger, jag har träffat statsministern, varit i EU-parlamentet och tagit emot studiebesök från hela världen. Jag vill visa upp den svenska modellen, den som gör det möjligt för mig att leva ett sådant rikt liv. Så händer det här.

Hillevi Larsson får hjälp med att kommunicera av sin personliga assistent Hanna Arvidsson och av sin gode man, Marie Arvidsson. Att färdtjänstutskottet i landstingets trafiknämnd nu beslutat att samtliga resenärer som har färdtjänsttillstånd för rullstolstaxi maximalt ska tilldelas 500 resor per år, gör att hennes liv inte kommer att fungera, hon blir tvungen att stanna hemma i stället för att vara delaktig i samhället.

– Jag kommer att få ställa in mitt liv, konstaterar hon.

Det händer att hon försöker åka kollektivt, men det är oerhört svårt med alla de hjälpmedel hon behöver. Elrullstolen får inte plats, inte heller stå-skalet i plast som hon kan stå i. Även vanlig taxi är svårt på grund av det.

– Jag måste också handla mat och uträtta ärenden. Jag tränar på olika platser i Stockholm, måste till hjälpmedelscentralen, logopeden och sjukgymnasten. Och så vill jag förstås träffa mina vänner. Jag skulle tro att jag gör drygt tusen resor om året, berättar Hillevi Larsson.

Hillevi Larsson (i mitten) Hanna Arvidsson, personlig assistent och Marie Arvidsson, Hillevis gode man (till höger).
Hillevi Larsson (i mitten) Hanna Arvidsson, personlig assistent och Marie Arvidsson, Hillevis gode man (till höger). Foto: Lisa Mattisson


I dag känner hon sig
 delaktig i samhället – precis som det är meningen att hon ska göra. För henne är de resor hon gör ”väsentliga” – men hon inser att det snart är dags att gå en omgång med förvaltningsdomstolen. 500 resor per år kommer inte att räcka för henne.

– Självklart kommer vi överklaga det – eller kräva att hon får en större tilldelning direkt av trafikförvaltningen. 

– Tyvärr är vi medvetna om att vi och Högsta förvaltningsdomstolen inte har samma uppfattning av vad som är ”väsentliga resor”. De menar att resor till fritids- motions- och rekreationsverksamheter inte omfattas av den här rättigheten – men det är helt feltänkt, de resorna är ju avgörande för att livet ska vara bra, säger hennes gode man Marie Arvidsson.

De menar att resor till fritids- motions- och rekreationsverksamheter inte omfattas – men det är helt feltänkt, de resorna är ju avgörande för att livet ska vara bra.

Hon tillägger retoriskt:

– Man undrar ju vad alla domstolsprocesser som kommer att följa på det här beslutet kommer att kosta samhället.

Hillevi Larsson åker inte runt i taxi för att leva något lyxliv. Hon har heller ingen önskan om att överutnyttja den förmån hon fått beviljad. Hon försöker planera resandet så gott det går, uträtta flera saker samtidigt, både för sin egen, för landstinget och miljöns skull. 

– Det är så konstigt. Å ena sidan beviljas jag stöd för att kunna leva ett vanligt, inkluderande  liv – å andra sidan vill man försvåra för mig att ta mig till just de aktiviteter som är mitt liv. Jag förstår det inte, säger hon.

Fredrik Wallén, KD, ordförande i trafiknämndens färdtjänstutskott, säger att personer som är i Hillevis situation inte har någonting att vara oroliga över.

– De kan ansöka om att få göra fler resor än 500 per år.
källa: dn.se

Fangad-i-fattidom - 640x80-pixlar
Tags:

Share This Post

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.