Vi har byggt en psykisk ättestupa för våra gamla

Vi har byggt en psykisk ättestupa för våra gamla
FUB

Häromveckan kom en rapport från Äldrecentrum, som visar att 30 procent av äldre över 65 år lider av psykisk ohälsa. (DD 2018-10-10) Ålder, sjukdom, förluster av anhöriga är bidragande orsaker.

Jag menar att vi har byggt en psykisk ättestupa för våra gamla och som bidrar till psykisk ohälsa. Idag skickas man hem efter sjukdom. En del isoleras och går in i depression, en del slutar äta. När det väl är dags för att få plats i särskilt boende är de ofta i ett så dåligt skick att de dör inom två till sex månader.

”Valfrihet” består idag av att man ska kunna välja mellan offentlig och privat omsorg. Det handlar aldrig om att brukaren ska få välja om hen vill bo hemma eller på ett särskilt boende. Valfriheten är begränsad. Det här är direkt nedbrytande för människan.

Jag har sett hur oro, rädsla och allmän otrygghet påverkar den gamlas psykiska tillstånd

Att den psykiska ohälsan ökar tycker jag inte är ett dugg konstigt efter att under ett par månader ha följt en gammal människa i min närhet genom vårdapparaten, kommunalt korttidsboende, myndighetsbeslut och hemtjänst efter ett lårbensbrott. Jag har sett hur oro, rädsla och allmän otrygghet påverkar den gamlas psykiska tillstånd. Och det här är några exempel.

• Inskolning i förskolan är i allmänhet två veckor. Personalen på förskolan är hyfsat stabil, ett fåtal personer. Är man funktionshindrad kan man beviljas personlig assistans, också i allmänhet ett färre antal personer. Men varför ska en äldre sårbar och funktionshindrad person acceptera att skickas hem och konfronteras med 14–15 nya personer under en tvåveckorsperiod? Enbart under en dag möter den gamla tre till sex olika personer. I extremfall med hög personalomsättning mötte den gamle 71 olika undersköterskor under en sexmånadsperiod. Är det rimligt?

• Stressen av alla besök kan göra att den gamla till slut manipulerar personalen, gör sken av att man klarar saker som man inte klarar för att slippa dem. Med följd att det allmänna hälsotillståndet förvärras. Allt sittande utan rörelse orsakar svullnad i fötterna. Personal har inte tid att träna med gåbord. Trycksår läks inte utan förvärras i hemmiljön. Man slutar dricka vatten för att slippa gå på toaletten. Det är svårt att kissa på beställning och rädslan att ramla gör att man inte orkar ta sig upp från rullstolen till rullatorn. Är det rimligt att det ska vara så här?

• Boendeanpassningen görs EFTER att den gamla kommit hem. Finns inte en chans att rulla in i badrummet med rullstolen som på korttidsboendet. Är det rimligt att en gammal människa van att jobba och vistas utomhus ska bli instängd i sitt eget hus?

• Nattpatrullen kommer kl 02.30. När min anhöriga vaknar står en främmande man över sängen och frågar om hen vill ha hjälp att göra sina behov? Är det rimligt?

• Stressen med alla nya människor gör att den gamla reser sig och glömmer att låsa rullstolen, faller, får en lättare hjärnskakning. Är det konstigt att köerna till ortopedin ökar om de gamla skickas hem med 15 – 30 min hemtjänst 6 gånger om dagen? Att de får svårt att sova på natten av oro? Och blir deprimerade?

• Kommunen prioriterar dementa. Platser är det ont om i särskilt boende. Vad hjälper det att den gamla säger ”Snälla, du måste skaffa mig en plats på särskilt boende” till biståndshandläggaren när beskedet om hemresa från korttidsboendet kommer. Den gamla drömmer mardrömmar inför hemgång. Är det här rimligt för en person som hör dåligt, är nästan blind, knappt kan röra sig och är närmare 100?

Just nu är det brist på undersköterskor i många delar av landet. Det förvånar mig inte. Arbetsmiljön både fysiskt och psykiskt är många gånger tuff. Att sjukskrivningarna ökar förvånar mig inte ett dugg. Om arbetsschemat är 30 min morgon-middag-kväll och 15 min på för och eftermiddag – hur mår man då efter att ha gjort ett otal hembesök? Och konfronteras med ledsna, ilskna gamla? Är det konstigt att anhöriga går i väggen när de både ska sköta sina jobb och samtidigt kompensera för den otrygghet de gamla känner?

En hållbar utveckling kan inte bara gälla barnen. Det måste också omfatta våra gamla som har rätt att behålla sin värdighet och trygghet. Det måste till en revolution när det gäller att rätta till systemfelen i äldreomsorgen. Dagens äldreomsorg bidrar till psykisk ohälsa och att den kognitiva förmågan försämras vilket kan bidra till demens. Det är dags att avskaffa den moderna ättestupan.

Laila Edholm
Medlem i Socialdemokraterna och S-kvinnor

Fangad-i-fattidom - 640x80-pixlar
Tags:

Share This Post

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.